Mine foreldre nærmer seg 80 år, og har som de fleste i den alderen  mye interessant å fortelle om primærhelsetjenesten i den nordlige landsdelen den tida de vokste opp. Det virker som om svært mange satt inne med en eller annen form for kunnskap - det være seg evnen til å kunne stille blod, såkalt lesing eller kunnskap om urte/plantemedisin til både folk og dyr. Å være sjølhjulpen var livsviktig, det var ofte veldig langt til distriktslegen og tannlegen. For ikke å snakke om dyrlege, som ikke fantes. Jordmødrene var vel de eneste som stort sett kom når man trengte dem, hvis ikke været var for ille.
Men vi har jo virkelig bruk for dette i dagens samfunn også, det å kunne hjelpe seg selv og i  sine nærmeste i et knipetak er like aktuelt. Det å kunne stille blod og å fjerne smerte  er en kunnskap og en evne som er like aktuell i dag som for 100 år siden. Uhell og ulykker, små og store, skjer like gjerne når man er langt fra legen i dag som tidligere, og behovet for kunne ta bort smerte likeså. Ønsker masse åpenhet om disse gamle kunnskapene som er en sånn verdifull del av vår kulturarv. Vi trenger den!

æ e helt enig m deg at vi trenger å kunne stille opp å helpe andre mennesker. Æ e ydmyk og gla for at æ kan hjelpe noen. I helga va æ på healing besøk hos en dame som ligger på sykehus. Det va en utrolig opplevelse å se den forandringen som skjedde m ho de timene æ va der. Ho har ligget på sykehus i mange uker, så ho va matt og svak da æ kom. Da æ dro fra ho hadde ho fått igjen gløden i kinnene og glansen i øynene. Vi hadde oss en go latter også. Æ gikk derfra m en inderlig glede og følte meg veldig heldig, netopp fordi æ kunne hjelpe noen.

hej begge to 

Jeg kan kun give jer ret i: Det smukkeste her på jorden ar at se andre mennesker glæde og når det så er en selv, der har skabt den glæde, da varmes mit hjerte...

De stålende øjne som møder mig efter en healing, -  er min største gave; som TAK   :eusa_pray:    WOW Jeg elsker det, og kunne ikke tænke mig noget andet i verden...

Hilsen Shamanen

Den største gleden er å glede andre! 

Ja det är viktigt att vi förvaltar den kunskapen – spela in deras historier på band/video/CD, skriv ned vad de säger och låt inte deras kunskap fala i jorden osagd.

Jag brinner starkt för detta… Min morfar hade fört dagbok i större delen av sitt liv, men när han blev gammal hade han bara slängt allt ”-Sån gammal skit ska man inte spara på,” sa han helt oförstående när vi svor och grät över historien han suddat ut. Kort därefter dog han.

Så dokumentera medan tid är, så vi kan lära och förvalta deras kunskap.

Mvh,
Thomas

Hej.
Och glöm inte att skriva dagbok själv, berätta dina historier, spela in dina jojkar,
en gång är du gammal själv och ska dö och gå till förfäderna.

Mikael Perman